Oops Marsvin
Välkommen!
Till Salu
Gås kläcks
Höns
Marsvin-delen
Mina marsvin
Favoritmarsvin
Födelseberäkning
Leveransberäkning
Skötsel av skinny
Tips o råd ang avel, sjukdom mm
Färgguide
Nappflaska Råd
Prematurer
Ballong, växer inte?
Marsvinsfång?
Pälsutveckling skinny
Lakeland eller pet?
Färger skinny
Dold dalmatin mm
Himalaya utveckling mm
Marsvinskvittret!
Alpaca eller texel?
Födsel långhår
Födsel skinny
Mina burar förr!
Varför det namnet?
Smörblommor giftiga?
Djurhistorier
Roligt + tidsfördriv
Bra råd i livet
Vad säger Bibeln?
Gallerier
Länkar
Så här levde mina marsvin förr!

Texten här nedan är från när jag hade marsvin, men jag låter denna sidan vara kvar,
lite som inspiration till andra om hur man kan ha det till marsvinen.
Nu har jag inga marsvin kvar.



Jag har alla mina honor tillsammans i en stor flock som består av 8 sammansatta öppna bottnar. Burarna sitter antingen ihop eller så är de förbundna med rör. Alla kan med andra ord gå till vilken bur de vill.
Ofta är det så att de väljer att samlas en massa i ett par lådor medan flera lådor är tomma. Men de som vill kan alltid gå undan för sig själva.
Nästan alla har valt ut en låda som "sin" och är oftast i den, men går på utfärder i de andra. Ibland bytar de favoritlåda.
En del av mina honor är riktiga bitchar mot andra honor och kan inte gå i en vanlig stängd bur med någon annan utan att slakta den andra. Men i dessa burarna rör de ingen, de är inte ens lite elaka mot de andra. De sitter ofta mitt i hela gänget i lugn o ro, men de kan gå undan när de vill. Just dessa honor sitter ofta ensamma i en låda eller i ett bo ibland. De har väl bara det behovet, antar jag.
Ungarna lär sig hoppa upp i de svåraste rören vid ca 2½-3 v ålder. Just ungarna är runt i alla burarna hela tiden, de har verkligen roligt där och lär sig utnyttja det helt.
Långhåren är de som håller sig oftast i samma lådor, de är mer hemkära. Skinnya flummar mer rundor överallt.
Att kunna ha det så här bygger enbart på marsvinens goda vilja. De kan ju lika bra hoppa ur lådorna som mellan dem. Men det gör de inte. Med undantag för Mjuki och Varulva. De brukar hoppa ur lådorna och springa in i köket och stjäla lite vitkål där. Men så fort de är klara så springer de tillbaka igen. Inga "olyckor".
Mina hundar rör aldrig marsvinen, inte när jag inte är hemma heller. Inte ens nyfödda ungar där det luktar blod mm.
Att ha marsvinen så här är underbart. Man kan sitta hur länge som helst och titta på dem. Ofta missar man ett o annat på tv-n för att titta på deras bus, särskilt ungarna när de rusar runt överallt i sina glädje-popcorns-skutt.
På bilderna har jag fotograferat burarna i den ordning de är i, så man kan få en uppfattning av hur burarna är. På varje bild har jag lite med från förra bilden, så man ser sammanhanget.



Här framför byrån så bodde då Akira och Cappuccino och Estelle. Denna lådan länkar till hörnlådan som kommer på bilden nedan.


Här är stora hörnan. Där kan de hoppa in i lådor och bon som är på nedersta hyllorna i skåpen. Där bodde Selma, Indigo, PE, Alika och Pandy.


I buren sidan om stora hörnan höll mest Diana och Snöboll och Mjuki till. Röret leder till andra sidan tv-n, för de som känner för att hälsa på där. Det gör bara skinnyna och Diana. Ja, och långhåren när de är ungdjur.



Här är andra sidan tv-n. Ni ser röret som leder bakom tv-n från andra sidan. Här bodde Thea, Astrid och Maja. Kolla brukade hälsa på här en hel del. Kanten till sista buren i stora flickflocken ser ni till höger.



Och här är sista lådan i stor flickburen.



Här är de sista igen, så man ser bägge på en gång.



Här bodde just då Sandez med sin son och Grimy Snow med sina 3 ungar. Och för er som inte har röntgensyn så ligger Sandez under den svarta filten och Grimy Snow under den bruna filten.

Några varning får jag väl komma med.
1. Jag har märkt att de marsvin som växer upp i stor flock, vare sig det är hanar eller honor, de växer bra som alla andra tills de är 2-3 månader. Sedan hämmas de i växten av flocken. Hur mycket mat de än får, så det beror inte på det. Alla utom en. Tydligen ska ledaren i det vilda vara den stora och de andra lite mindre. (Så djur som ska ställas ut ska kanske hellre bo i vanliga burar.) Även djur som flyttas från flocken innan de fyller 2 år, de växer till sig lite sedan. Typ 200 gram.
2. En annan fara med så stor flock är att en och annan unge som är van vid så stor plats ibland kan deppa i sitt nya hem när den är såld. En del äter dåligt då och sitter mest o kurar ett tag. Även om de hos nya ägaren får en bur på 120cm så går det ju inte att jämföra. Om nya ägaren har bo och rör i dens bur, så underlättar det övergången.
3. Honor i flock får inte vara parade med 1-2 veckors mellanrum. Ibland, rätt ofta, så kan en som inte gått hela tiden ut intressera sig för mycket för en hona som föder. Hjälper den andra höggravida honan tiill med att putsa den födande honans ungar, tvätta dem rena från fostervatten mm, då är det kört. Då kastar hon sin egen kull efter 6-12 timmar och tar i stället hand om den andras ungar.






Här bodde Filemon! Sidan om soffan. På bilden bodde han med Proviva Blåbär. Man såg dem sällan, de var bara under täcket utom när de inte åt. Jo på kvällen när vi tittade på tv så tiggde Filemon "godis".



Här bodde hanarna en och en. Lätt att ge dem egna flickor vid tillfälle. Många marsvin på liten plats eftersom de bor på höjden.
Skåpet har jag fått av Ylva, men jag har själv borrat 7 hål i varje plastruta eftersom de var tejpade med silvertejp alla. Så jag tvättade och rensade rutorna och borrade alla hålen i dem och skruvade sedan fast alla rutorna. Och så här fint blev det då!
Skåpet kommer från familjen Bengtsson, pappa i huset där har gjort det själv. Då limmades alla rutorna på plats, men limmet lossnade senare, (det var därför Ylva satte fast dem med silvertejp). Jag beundrade det redan då och när jag nu kunde få det av Ylva var jag jätteglad!
4½ timmars arbete (och en massa värktabletter) senare så hade jag fått det så fint igen.
Buren sidan om med filtar i är en sjukbur.
Detta skåpet står tomt ute i stallet nu. Men jag lämnar det inte ifrån mig, man vet aldrig vad framtiden för med sig.