Tänkte att jag här kan ta upp ett o annat som står i bibeln, som man kanske inte känner till.
Ibland tror man kanske att man vet ungefär vad bibeln säger om en viss sak.
Men man kan bli ganska paff över att se vad bibeln egentligen säger.

Tanken är ett ämne då och ett då.

 

 

 

 

1.

Åminnelsen av Jesu död --- Påsken.

Hur hänger allt ihop?

Detta handlar om den viktigaste händelsen på hela året.
Den enda händelse som Bibeln säger åt oss att fira:
"Herrens kvällsmåltid" eller som man med kan säga "Åminnelsen av Jesu död"

Svenska kyrkan "firar" ju Jesu död på långfredagen.
Men vad säger Bibeln?

Jag börjar först med att förklara vad som är anledning till att judarna förr firade påsk. Jag tar lite historia i ordning, så du får hela grunden till vad som hände och varför det hände. Du kommer att känna igen en hel del. Men i regel har man inte sett det i ett sammanhang. Det blir liksom mer förståeligt att se det i sitt sammanhang.

Abraham i Bibeln känner ju de flesta till.
Han och hans fru Sara fick ju en son Isak på sin ålderdom, när Sara var 90 år och Abraham var 100år gammal.

Isak fick i sin tur 2 söner ihop med sin fru Rebecka, de var Esau och Jakob.

Jakob gifte sig med 2 kvinnor, Rakel och Lea och med dem fick han sedan 12 söner.
Den ene av Jakob och Rakels två söner hette Josef. Josef drömde att bröderna bugade sig för honom, vilket retade de andra bröderna.
En dag slängde de ner honom i en brunn och sålde honom till några som passerade. Josef blev slav i Egypten. Till sin far sa syskonen att han blivit uppäten av ett vilddjur.
Men eftersom Josef var så ärlig och duktig så blev han omtyckt överallt. Farao fick en dröm om 12 magra kor och 12 feta kor och de magra åt upp de feta och var ändå magra. Han fick även en liknande dröm om veteax. Josef var den ende som (med Guds hjälp) kunde tyda den drömmen. Drömmen innebar 7 år av goda överflödande skördar och efter det, 7 år av svält. Josef fick då uppgiften att under de sju rika åren samla ihop mat i hela Egypten, så alla skulle klara sig, Josef var nu den näst högste i Egypten, direkt under Farao.
Så kom de fattiga åren och även i Israel tog maten slut. Jakob skickade då sina söner till Egypten för att köpa mat, han hade hört att det fanns där. Rädda insåg Jakobs söner att den som delade ut maten var brodern de sålt…
Men de blev vänner och jätteglada, mest pappa Jakob som trodde Josef var död ju. Josef bad dem flytta dit hela hushållet, med alla, en halv släkt alltså. Det gjorde de och allt var bra! De fick många barn och utökade sig fort och blev många.

Men åren gick, så dog farao och en annan kom till makten. En som började bli rädd. Ojsan vad Iraeliterna är många, tänk om de försöker ta makten?
Han gjorde då Israeliterna till slavar, så var den risken undanröjd.
Nu var det inte lika kul för Israeliterna längre. De led. Men de blev fortfarande fler o fler och farao blev rädd igen. Tänk om de blev så många och starka att de kunde ta över hans styre? Nu befallde han att alla nyfödda pojkebarn hos Israeliterna skulle dödas.
En mamma gömde sin vackre son i några månader, sonen hette Moses. Vid lämpligt tillfälle så när hon såg faraos dotter bada så bad hon Moses äldre syster sätta honom i vassen i en korg. Sedan kollade hon vad som hände. Mose grät och faraos dotter hörde honom och tyckte han var så söt att hon adopterade honom. Moses syster kutade fram och sa att hon visste en kvinna som kunde amma honom och ta hand om honom ett tag. Faraos dotter blev glad och erbjöd att betala lön för jobbet. Så kom det sig att Moses ändå hamnade hos sin egen mamma i några år, tills han var avvand, då flyttade han till faraos dotter och där blev han uppväxt och upplärd som faraos dotters son.
Men han gillade inte hur hans eget folk blev behandlat, så han lämnade livet i faraos hus och blev fåraherde.
Gud började då prata med Moses genom en brinnande buske och sa åt honom att tala med farao om Gud, att Israeliterna skulle bli räddade!
Farao gillade så klart inte detta. Men Gud sände 10 plågor, en efter en. Men farao gav sig inte.
Till sist så kom den siste plågan. Alla förstfödda barn skulle dö. Men det fanns ett sätt att komma undan, som visade att man litade på Guds beskydd.
2 Moseboken 12:6-8, 11 Israels menighets hela församling skall slakta det (lammet) mellan de två kvällarna. Och de skall ta något av blodet och stänka det på båda dörrposterna och på dörröverstycket i de hus där de äter det. Och de skall äta köttet den natten. De skall äta det stekt över eld och med osyrat bröd tillsammans med bittra örter.
Och på det här sättet skall ni äta det: med bälte spänt om höfterna, sandaler på fötterna och stav i handen; och ni skall äta det med hast. Det är Jehovas påsk.

2 Moseboken 12:17 Och ni skall hålla det osyrade brödets högtid, ty just på denna dag skall jag föra era härar ut ur Egyptens land. Och ni skall fira denna dag i generation efter generation som en stadga till oöverskådlig tid.
2 Moseboken 12:21-23 Utan dröjsmål kallade Mose på alla de äldste i Israel och sade till dem: ”Gå i väg och ta åt er småkreatur enligt era familjer och slakta påskoffret. Och ni skall ta en knippa ịsop och doppa den i blodet i en skål och stryka något av blodet, som är i skålen, på dörröverstycket och på båda dörrposterna; och ingen av er skall gå ut genom ingången till sitt hus före morgonen. När Jehova så går fram genom landet för att slå egyptierna med plågan och ser blodet på dörröverstycket och på de båda dörrposterna, skall Jehova gå förbi ingången, och han skall inte tillåta fördärvet att komma in i era hus för att slå er med plågan.
2 Moseboken 12:28-29 Därefter gick Israels söner i väg och gjorde så som Jehova hade befallt Mose och Aron. De gjorde just så. Och vid midnatt slog Jehova varje förstfödd i Egyptens land, från den förstfödde av farao som satt på tronen till den förstfödde av fången som var i fängelsehålan, och allt förstfött bland husdjuren.
Utom då hos alla som struket blod på dörrposterna, där passerade ängeln förbi.
Ordet påsk betyder ”gå förbi” ”passera” eller ”skona”
2 Moseboken 12:30 Då steg farao upp om natten, han och alla hans tjänare och alla andra egyptier; och det steg upp ett högt klagoskri bland egyptierna, för det fanns inte ett hus där inte någon var död.

Då gav sig farao. Moses ledde då allt folket iväg ut ur Egypten. De tycktes fångade i en fälla vid röda havet. Men Moses delade havet itu, med Guds hjälp, så att alla kunde gå igenom det till andra sidan. Väl över så gjorde Mose att vattnet åkte tillbaka över den förföljande egyptiska hären.
Här ser vi alltså att påsken infördes, till ett minne av hur Guds ängel gick förbi Israeliternas dörrar och skonade deras förstfödda.
Ordet påsk betyder ju ”gå förbi” ”passera” eller ”skona”.

Hur såg då lärljungarna på denna högtid? Jo, se här:

Johannes 6:4 Påsken, judarnas högtid, var nu nära.

Påsken var alltså erkänd som judarnas högtid.

”Men Jesus och påsken då?” kanske du tänker.
Ja, vi benar vidare.
Jesus firade påsken. Och uppenbarligen firade han inte sig själv vart år. Nej, det var denna påsken som jag skrev om här ovanför som han firade, han var ju jude.
Men sista gången han firade påsk, natten innan han skulle avrättas, då gjorde han något helt nytt.
Då instiftade han åminnelsen av sin egen död.
Hur gick det till och till vilka vände han sig? Till alla?
Här ska vi i Jeremia se att Gud redan innan börjat tala om ett nytt förbund.
Jeremia 31:31-32 ”Se! Det kommer dagar”, lyder Jehovas uttalande, ”då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Judas hus; inte ett sådant förbund som jag slöt med deras förfäder på den dag då jag fattade dem vid handen för att föra dem ut ur Egyptens land

Detta kan vi ha i åtanke när vi läser vidare

Lukas 22:1 Nu närmade sig det osyrade brödets högtid, som kallas påsk.

Lukas 22:7,8,13-19 Så kom det osyrade brödets dag, på vilken påskoffret måste slaktas; 8 och han sände i väg Petrus och Johannes och sade: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden åt oss, så att vi kan äta den. Då gav de sig av och fann det alldeles som han hade sagt dem, och de ställde i ordning för påsken. När stunden slutligen kom, lade han sig till bords och apostlarna tillsammans med honom. Och han sade till dem: ”Jag har ivrigt längtat efter att äta denna påskmåltid med er innan jag lider; 16 jag säger er nämligen: Jag skall inte äta den på nytt, förrän den fullbordas i Guds kungarike.” Och han tog emot en bägare, tackade Gud och sade: ”Ta denna och skicka den från den ene till den andre bland er; jag säger er nämligen: Från och med nu skall jag inte dricka på nytt av vinstockens produkt, förrän Guds kungarike kommer.” Han tog också ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav det åt dem och sade: ”Detta betyder min kropp som skall ges ut till förmån för er. Fortsätt att göra detta till minne av mig.” Och sedan de hade ätit kvällsmåltiden tog han på samma sätt bägaren och sade: ”Denna bägare betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas till förmån för er.

Lukas 22:29,30 och jag sluter ett förbund med er, alldeles som min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett kungarike, för att ni skall äta och dricka vid mitt bord i mitt kungarike och sitta på troner för att döma Israels tolv stammar.
Här ser vi att det började som en vanlig påskmåltid, med slaktat lamm och osyrat börd och vin. Men Jesus ger nu brödet och vinet annan innebörd. Han säger att brödet betyder hans kropp och vinet betyder det nya förbundet i kraft av hans blod.
Han pratar också om Guds kungarike som ska komma . Och att han sluter ett förbund med lärljungarna om att de ska sitta på troner med honom och döma. (Detta rike är det rike vi lärt oss be om i bönen fader vår. "Fader vår som är i himlen, helgat vare ditt namn, tillkomme ditt rike")
Sitta på troner, det betyder alltså att de ska bli kungar ju. Ja, vi ser det tydligt på flera ställen.
Längre fram i bibeln, i uppenbarelseboken så får vi mer förståelse över vad detta innebär: Vi hittar samma tråd på flera ställen i Bibeln:
Uppenbarelseboken 5:9-10 Och de sjöng en ny sång och sade: ”Du är värdig att ta skriftrullen och bryta dess sigill, ty du blev slaktad, och med ditt blod har du köpt människor åt Gud ur varje stam och språk och folk och nation, 10 och du gjorde dem till ett kungarike och till präster åt vår Gud, och de skall härska som kungar över jorden.”
2 Timoteus 2:11 Om vi har dött med honom(Jesus), då skall vi sannerligen också leva tillsammans med honom; om vi härdar ut, skall vi också härska som kungar tillsammans med honom
Uppenbarelseboken 1:6 och han gjorde oss till ett kungarike

Lukas 12:32 Var inte rädd, du lilla hjord, eftersom det har behagat er Fader att ge er kungariket.

Uppenbarelseboken 7:4 Och jag hörde antalet av dem som var försedda med sigill, etthundrafyrtiofyra tusen, försedda med sigill ur varje stam av Israels söner:

Uppenbarelseboken 14:1 Och jag såg, och se, Lammet stod på Sions berg och tillsammans med det etthundrafyrtiofyra tusen, som hade dess namn och dess Faders namn skrivna på sina pannor.

Uppenbarelseboken 14:3 Och de sjunger liksom en ny sång inför tronen och inför de fyra levande skapelserna och de äldste; och ingen kunde lära sig behärska den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, som har blivit köpta från jorden.

Här ser vi även att det var ett bestämt antal som ska vara kungar,
144 000. Ganska många, men jorden är stor.
För Jesus och lärljungarna var detta inget konstigt eller oklart, det ser vi först när Jesus talar med dem och sedan när en apostel går till rätta med andra lärljungar i deras dagliga tal med varandra:

Johannes 14: 2 I min Faders hus finns många boningar. Om det inte vore så, skulle jag ha sagt er det, eftersom jag går bort för att bereda en plats åt er. 3 Och om jag går min väg och bereder en plats åt er, så skall jag komma igen och ta er hem till mig, för att också ni skall vara där jag är. (Det var Jesus uttalande)

1 Korintierna 6:2 Eller vet ni inte att de heliga skall döma världen? Och om världen skall dömas av er, duger ni då inte till att döma i mycket obetydliga saker? 3 Vet ni inte att vi skall döma änglar? Varför inte då i saker som rör det här livet? (Detta säger aposteln Paulus som går till rätta med andra lärljungar)

Ja, här ser vi igen, de skulle bli köpta från jorden och de skulle härska som kungar över människorna.
Så Jesus slöt alltså ett förbund med sina apostlar, han försedde dem med ett sigill att de skulle härska med honom i ett kungarike över jorden, över alla de andra människorna.

Det är alltså bara de som ska härska som kungar med Jesus som tar del av brödet och vinet.

Lärljungarna insåg att inte alla skulle äta av brödet och dricka av vinet.

1 Korinthierna 11:23-28 För jag har mottagit från Herren vad jag också har låtit gå vidare till er, att Herren Jesus i den natt då han skulle bli utlämnad tog ett bröd, och sedan han hade tackat Gud, bröt han det och sade: ”Detta betyder min kropp, som är till förmån för er. Fortsätt att göra detta till minne av mig.” Han gjorde på samma sätt också med bägaren, sedan han ätit kvällsmåltiden, i det han sade: ”Denna bägare betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod. Fortsätt att göra detta, så ofta ni dricker den, till minne av mig.” Ty så ofta ni äter detta bröd och dricker denna bägare förkunnar ni Herrens död, till dess han kommer. Följaktligen skall vemhelst som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt vara skyldig beträffande Herrens kropp och blod. Må en människa först godkänna sig själv efter ingående prövning, och må hon så äta av brödet och dricka av bägaren.

Om nu dessa ska vara kungar så är ju inte alla vi andra det. Om nu inte vi ska vara kungar med Jesus i himlen, vad är vår lott då?

Johannes 10:16 Och jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra fram, och de skall lyssna till min röst, och de skall bli en enda hjord under en enda herde.

Ja vi ser här att det finns fler än dem i denna "lilla hjord".

Uppenbarelseboken 7:9-10 Efter detta såg jag, och se, en stor skara, som ingen kunde räkna, ur alla nationer och stammar och folk och språk stod inför tronen och inför Lammet, klädda i långa vita dräkter; och det var palmkvistar i deras händer. 10 Och oupphörligt ropar de med hög röst och säger: ”Räddningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.
Vers 13 Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan

Så vi är alltså en stor skara som ingen kan räkna, som inte ska regera som kungar i Himlen, utan i stället bo här på jorden!

Alla firar vi åminnelsen av Jesu död, eftersom han dog för alla våras synder. Det är årets viktigaste dag för alla. Men bara några utvalda som ska härska som kungar tar del av emblemen. Alla vi andra är med vid firandet, men vi sitter andaktsfulla stilla och tittar på medan de utvalda kungarna tar brödet och vinet.

Påsken firades en gång om året, i regel firar man ju årsdagar. Det är därför troligt att även Herrens kvällsmåltid ska firas en gång om året. Inte var månad eller var vecka eller var dag.
När ska man då fira åminnelsen? Är det på långfredagen?
Vad säger du själv, om du firar en bröllopsdag eller annan viktig dag. Gör du det ett visst datum eller en viss veckodag? Om du gifte dig en fredag, firar du då bröllopsdagen på en fredag varje år sedan?
Nej, så klart inte!
För att få rätt datum så får vi ta reda på hur judarna räknade sin kalender.
Påsken firades alltid den 14 nisan. Varje månad i den judiska kalendern började när nymånen blev synlig. Den 14 nisan var alltså mitt i månaden, alltså i eller nära en fullmåne. Den judiska dagen börjar på kvällen.