|  | Djurhistorier, hemma hos mig
Några saker som skett här hemma, som jag gärna vill dela med mig av :) | |
Monstret i höet
11/6. Jag har haft vilt slagsmål här i dag. Jag blev anfallen av en stor köttätande piggig grotesk best. Det var nära ett tag att det gick åt skogen, men till sist klarade jag mig undan med blotta förskräckelsen och en ömmande hand. Det hela gick fort, mycket fort. Mitt liv passerade revy. (En hel del mindre roliga och pinsamma scener ingick i den revyn.)
Okej då, jag får kanske ta bort något lite som jag överdrev, men bara lite.
Okej. Jag börjar om.
Jag skulle, helt försvarslös och oskyldig hämta hö i stallet till marsvinen. Intet ont anande tog jag det sista höet i hörnan. Halvvägs upp så stack det inne i hela höger hand. Vad var det? Skräcken nästan förlamade mig. Okej då, jag tar om den sista meningen: Jag blev nyfiken, vad var det? (aj min hand, allvar) Rotade runt i det och där låg så klart vår trädgårdsigelkott! Ihoprullad till en boll, ganska missnöjd över att bli upplyft med höet. Inte ofta en igelkott blir buren antar jag. Verkade inte så på honom i alla fall. Men han varken brummade eller fräste, så han tog det ju coolt ändå. Jag säger han, eftersom vi under de åren han bott här aldrig har kommit med bebbar. Det låg inga i höet heller. Jag gjorde ett bo med hö, sidan om det nya höet som kom i dag, i hopp om att det ska duga åt honom.
Handen gjorde ont rätt länge, jag tog ju ett rejält grabbatag om höet.
Pinto, den "döda" skinnyn
11/10. Ni som undrat över varför Pinto försvann från hemsidan och sedan kom tillbaka. Det är så att han kom ur sin bur en dag. Jag stödmatade hela kullen, så jag visste att 3 timmar innan satt han i buren. Men då hittade jag honom liggande död, likstel och kall och andades inte.
Jag blev ledsen och förvånad hur fort de kan bli nerkylda, jag menar, de bor ju i mitt kök, inte där ute ju.
Men när jag höll honom så efter ett par minuter kom ett andetag, jag trodde inte mina ögon. Helt blå och helt genomkall och stel som en pinne. Visste inte om jag skulle få honom ihjälslagen, är man i det skicket så blir man inte bra igen. Men jag kunde inte, jag la honom direkt på bröstkorgen med handen kupad över, så som jag gör med prematurer.
Efter 2-3 timmar så började han bli ljummen och började röra sig lite.
Inte blev det mycket sömn den natten, liggande på rygg med honom i famnen.
Sedan började andningen komma igång, men det lät fruktansvärt när han började andas ordentligt igen, det lät som när ett djur dör, det var riktigt obehagligt, han ryckte i kroppen och...usch.
Hade det inte varit mitt i natten så hade jag låtit avliva han då, det lät som om han led mycket. Men tiden gick och rätt som det var så var det morgon, och då kunde killen sitta upp, lite i alla fall och han andades normalt.
Provade att mata honom, men han kunde inte svälja ännu. Under dagen så piggnade han till mer och mer och började kunna svälja. Först bara 0.1 ml, sedan mer o mer, på kvällen var han uppe i en halv ml.
Han började så klart rasa i vikt, och han var inte rosa, han var grå.
Men han klarade natten, hade honom hos familjen, men han var för svag för att kunna nå spenarna på Kolla, så jag gav honom hela tiden. Dagen efter igen så var han ännu lite piggare. Gick lite vingligt bara, men krympte och revbenen började synas och ryggraden med. Han började dricka normalt, men ökade inget och han var grå i huden. Nu liknade han ett levande skellett, lite vinglade han ännu.
Jag dödförklarade honom i mitt hjärta och tog bort honom från hemsidan. Dagen efter såg han ut som ett levande lik, mindre än helften så stor som syskonen. De växte och han krympte, trots att han drack mjölk som han skulle.
Jag fick en idé.
Kunde tarmarna fått stryk av att han blivit helt kall o "dött"? Kanske fibrer hjälper igång tarmarna?
Jag satte igång att blanda vetegroddar i hans mjölk, som jag gör med de som blir ballong.
Redan 2 timmar efter första målet så var han annorlunda. Långsamt, timme efter timme, dag efter dag blev han lite bättre. Inte förrän det gått 2 veckor så var jag säker på att han skulle klara sig. Då var det magra borta och skinnet hade blivit normalt i färgen igen. Då satte jag tillbaka honom på hemsidan igen.
Han blev helt pigg och frisk!
Hur kunde han överleva?
Han är mycket söt! Fint prickig på kroppn, en liten goding!!!
Moderlösa kaninungar
25/9-08.
Ett par trevliga tjejer från kristianstad som var här i kväll och lämnade 3 moderslösa kaninungar. De är blinda och har ganska nyligen fått päls. De har fått 2 mål mat nu med getmjölk. Men de är väldigt uttorkade, så jag vet inte om de klarar sig. Tjejerna hade kämpat bra med dem i ett dygn eller två, så de var ganska ok ändå, de var visst ännu mer uttorkade innan sa de.
Jobbigt men underbart kul att få ta hand om dem! Sådant njuter jag av!! Glädjer hjärtat när man kan rädda små djur.
Maria Wretman förmedlade kontakten, tack Maria!
27/9. Ena kaninungen har äppnat ögonen! En del i alla fall! Det är ganska jobbigt att mata upp så små kaninungar. Mycket, mycket jobbigare än marsv-insungar. Kaninungarna samarbetar inte alls med en. Det går lite bättre i dag i alla fall.
2/10. Ena kaninungen har dött, men de andra växer på! Nu ser de ut som kaniner och den ena smakade lite på ett grässtrå i dag :D
4/10. Sorg när jag kom hem, ena kaninungen hade passat på att få trumsjuka, modell megasvår, så det blev omedelbar avlivning (Tack min son Tom för hjälpen med det) Jag har inte fattat hur de kan svullna upp av trumsjuka, tänkte mer att det kanske var typ ballong på marsvinen. Kaninungen såg ju ut som en tennisboll. Usch, blir ledsen bara man tänker på det.Kompisen sover i soffan nu sidan om mig, mitt bland alla pudlarna. Den vill inte vara ensam, letar efter någon att sova med, den blev lugn med oss i soffani alla fall.
11/10. Kaninungen har lärt sig att dricka getmjök ur en plastmugg nu! Stor kicka! (Eller vad det nu är).
Hon är verkligen personlig! Första natten (Förra lördagen) efter att syskonet dött så ville inte hon vara ensam på natten inte. Min son (nattuggla) väckte mig mitt i natten och sa att kaninungen var borta. Så skrattade han och sa att "jasså, du har den i sängen". "Vad då", tänkte jag, det hade jag ju inte, men jo, den låg i sängen. Tänkte att en hund har burit dit den. Den fick vara kvar. På morgonen när jag åt frukost så hade jag satt den i buren igen (utan lock) och plötsligt kände jag något som klättrade upp längs byxbenet. Då insåg jag att den själv tagit sig in i sängen på natten. (Jag sover på madrasser på golvet pga platsbrist) Under dagen så var jag än var i huset så kom detta otroligt lilla liv rusande efter mig. Jag fick ge upp och från och med då fick den bo innan för min tröja på dagen utom när den åt och sedan i sängen på natten. Svårt att sova, är rädd att skada den. Den gör inget i sängen på natten, i så fall hade den inte fått vara där så klart. Både i tröjan och på natten, så när den sprattlar till så är den nödig och jag sätter den där den ska göra sitt. Den är så klok!!!
Lite kaninbilder att titta på, tagna i dag:
En puss av Princess. Sonens hund (vit toypudel) som var den klokaste och duktigaste hund som jag någonsin träffat!
Getmjölk är gott!!!
Sover det mesta innanför mattes tröja!
Ninabebben var otroligt glad för popcorn. Tyvärr så snurfade hon mest runt i dem, smakade på ett popcorn och spottade ut helften igen och tog ett nytt, osv.
Så jag försökte gömma skålen för henne, men titta här!!! Hon hittade den ändå.
Här sover hon sött sidan om mig i soffan.
Jordbruksverket-Get-öronmärkning
27/8-08.
JAG ÄR SÅ ARG PÅ JORDBRUKSVERKET!!!!
Jag sålde ju mina 3 mjölkgetter och 2 unggetter för 1½ år sedan.
Nu skulle de sälja den ena igen, min favorit för att den inte blivit dräktig + att den blev mobbad av de andra. De andra hade horn och det har inte hon.
De hade märkt henne i bägge öronen med metall-brickor. Den ena brickan har hon slitet av och den andra brickan inflammerar och blöder hela tiden. De berättade att de fått behandla henne ända sedan de satte i brickorna, men det fortsatte bara att inflammera och blöda.
Ok, tänkte jag, då tatuerar jag henne i öronen i stället, dyrare, men bättre för henne.
Jag ringde jordbruksverket och frågade om hon verkligen skulle ha märke med exakt samma nummer i bägge öronen.
Jag fick då svaret att hon får inte lov att tatueras alls. Enligt svensk lag så SKA hon ha öronmärken som sitter fast, inte en tatuering i örat. Undantag kunde göras OM ÖRONEN PGA INFLAMMATIONERNA ÄR SÅ SÖNDERTRASADE ATT DET INTE FINNS PLATS MER ATT SÄTTA FAST ETT MÄRKE. Men då måste jag ansöka om det och då skicka med ett intyg från en veterinär att öronen måste tatureas pga hur de är och eftersom de inte litar på veterinärerna så ska det dessutom vara med fotografier på öronen. Så att de med hjälp av fotografierna OCH veterinärintyget då kan avgöra om DE anser att öronen är illa nog medfarna för att få lov att tatueras.
NU KOMMER DET HEMSKA!!
De kan inte ge mig dispans via telefon, utan jag måste låta honan gå med öronmärkningen, trots inflammationerna hon har av det. Jag får alltså inte ta bort det förrän de har hanterat ärendet där inne och ger mig sitt svar. Tills dess måste honan enligt svensk lag gå med öronmärket, trots inflammationerna som det orsakar som jag behandlar under tiden utan att det hjälper.
Att ta bort märket så det kan läka får jag alltså inte lov att göra.
Om någon som privatperson låter ett djur utsättas för plåga utan att göra något så blir den (med all rätt) anmäld och dömd för djurplågeri. Men när nu jordbruksverket låter ett djur lida pga deras paragraf-lagar, så är det ok och DESSUTOM lagstadgat.
Tänk att samma verk kan säga att hundar och katter får tatueras i öronen, men inte en liten get som dessutom har problem.
Jag kan inte fatta det. Jag kan alltså inte....ja, jag fattar det helt enkelt inte.
|
|
